När jag hör att någon ska åka till Brasilien, brukar jag alltid säga: Har du chansen, besök Brasília! Men ingen brukar följa min uppmaning. Européer som åker till Brasilien besöker vanligtvis Rio eller Salvador, ibland Manaus, ibland också Porto Alegre. Men inte, om de inte kommer i egenskap av diplomater, Brasília. Också brasilianska vänner har sagt till mig: Vad ska du i Brasília att göra? Brasília är ingenting. Och ändå har Brasília upptagit mig på så många olika sätt de senaste åren. Denna stad som fortfarande tycks vänta på den människa som den utlovades. Denna stad som byggdes utan plats för råttor, men dit råttorna ändå genast flyttade – mycket stora, sa Clarice Lispector att de var.
Read moreDagbok från Brasilien: Fascismen utifrån och inifrån
Kategorier
Igår kom den också till mig i en bokkartong på posten. Det blir inte så många släppfester och läsningar detta pandemins år. Men ett litet smakprov, ackompanjerat av bilder från den aldrig uppfyllda framtidens land, finns att lyssna och titta på här bredvid. För mer information om boken, se Glänta produktion. Boken finns hos välsorterade bokhandlare och i nätbokhandlarna.
Dagbok från Brasilen XXIV: Låt din hud skalas av som av en osthyvel
De sista dagarna tappar jag språket. Jag får svårt att uttrycka mig, blandar in svenska ord, bryter mer än vanligt. Efter fyra och en halv månad i vilka jag levt på portugisiska är det plötsligt som om jag stapplande försöker hitta tillbaka till språket efter att inte ha använt det på flera år.
Read moreDagbok från Brasilien XXIII: ... andra gången som fars.
De säger att det är någonting särskilt med himlen i Brasilia. Att den är närmare människorna här. Att om man ställer sig på tå och sträcker händerna riktigt högt, kan man nästan nudda den. Kanske är det bara för att staden är planerad så att himlen inte ges någon inramning. Den rinner över, omfattar allt. Precis som solen vars strålar inte hålls i schack av någonting.
Read moreDagbok från Brasilien XXII: Porque me gustan los estudiantes
30 maj. Jag har varit på torget ett litet tag när J dyker upp i halmhatt. Han svettas redan under den heta solen. Brasilia är anti-manifestationer, klagar han. Regeringskvarteren – kan de ens kallas kvarter? – är sannerligen planerade som för att försvåra folkliga missnöjesyttringar. Inga träd, ingen skugga, ingenting att söka skydd under eller bakom, ingenting att klättra upp på, ingenstans att gömma sig. Det är dags att ta över gatorna, upprepas från flera av talarna uppe på lastbilsflaket, men här finns liksom inga gator att ta över. De ofantliga ytorna får även den mest månghövdade protest att likna en samling myror. Och vi är inte ens så förtvivlat många, in än i varje fall. Det var mer folk förra gången, säger J pessimistiskt. Det är två veckor sedan studenter och universitetsanställda sist gick ut på gatorna i protest mot nedskärningarna.
Read more