Your Custom Text Here
Jag fattar inte hur vi kunde skratta åt dem.
På flyget tillbaka till Sverige från Brasilien ser jag filmen Medida Provisória. I Brasilien innebär ”medida provisória” ett presidentdekret, och filmen utspelar sig i en nära dystopisk framtid där staten jagar medborgare av afrikansk härkomst för tvångsdeportering ”tillbaka” till Afrika.
Läs merAcademic publishing can be frustratingly slow at times. But finally my nine fragments on the reading of asylum documents are published in PARSE journal. Since the text was written, we have had a change of government in Sweden. The explicit goal of the current regime (a collaboration between the radical nationalists and a coalition government of formerly traditional conservative and liberal parties) is to deprive asylum seekers of as many rights as possible. Meanwhile, the social democratic opposition has declared support for the regime’s politics on migration. Everything I write about in this text has become even more urgent, and we need more than ever to build solidarity from below. The article is open access, check it out together with the rest of this special issue on state violence.
The tramp philosopher speaks:
Such words do not stimulate the imagination of those to whom they are addressed, do not even arouse it. Such words keep the imagination sober, unfeeling, spruce and cold. That is the way the majority of people keep and guard their choice of probability. Nothing can shake us! We won’t believe that![2]
Probability translates into Swedish as sannolikhet. It is a frequently used word in the documentation of asylum inquiries, relating to assessments of age, identity, life narrative, grounds for fear. The judgment on probability, on sannolikhet, is crucial as to whether you are granted asylum or not.
The Swedish word is composed of sann, “true”, and lik, “likeness”. What bears enough likeness to truth to be called probable? And what is the relation between truth and mere likeness?
I efterdyningarna av att USA, som svar på attackerna 11 september 2001, förklarat evigt krig mot ”terrorismen”, skrev den US-amerikanska judiska filosofen Judith Butler en serie texter om sörjandets politik. Vem ges utrymme för offentlig sorg? Vem erkänns rätten att sörja? Och vilka är de offer som i offentligheten framstår som icke sörjbara?
Läs merSkriver i senaste numret av Artikel 14 om två år med Tidöavtalet, Alice i Underlandet och varför asylrörelsen är så viktig i försvaret av demokratin:
Vi läste Alice i Underlandet tillsammans, jag och sexåringen. Det var Brasilien 2019. Bolsonaro hade precis tillträtt som president. Politiken kändes allt mer som en klaustrofobisk vandring i Lustiga huset, en oförutsägbarhetens arkitektur där alla regler upphört att gälla. En av regimens viktigaste måltavlor var de förmodat vänstervridna universiteten, och som gästforskare vid ett federalt universitet befann jag mig på sätt och vis mitt i den nya fascismens malström. Om dagarna försökte jag navigera i turbulensen vid universitetet. Om kvällarna drogs jag tillsammans med dottern in i Lewis Carolls Underland. De bägge världarna saknade inte likheter med varandra. Sedan det svenska riksdagsvalet 2022 har jag ofta återvänt till den känsla som jag hade i Brasilien 2019. För även om Bolsonaros Brasilien var mer av teatraliskt spektakel än vad vi än så länge sett här, finns en familjelikhet i hur fascismen tar sig uttryck på olika platser. Fortsätt läsa här.
Jag intervjuas i den norska idéhistoriska tidskriften arr i deras specialnummer om skog – om Amazonas som verklighet och fantasi, om de möjlighetshorisonter som öppnas redan genom skogens ofantliga dimensioner och om kontinuiteten mellan urskogen å ena sidan och den ultramodernistiska staden Brasília å andra. Hela intervjun finns att läsa här.