snälla
låna mig era ord
för mina egna är slut
och utan ord
mäktar jag inte
Ingen av oss kommer att glömma
en endaste av er
som slänger människor åt vargarna
kommer inte att glömma
en endaste
som svampar stack de upp
infrysta i isen
förräderiet låg i förnekelse av kärlek
de förnekade guds kärlek
och skall därför vara långt borta från hans värme och ljus
bundna i denna eviga is
den nionde kretsen
som Ciardi sa
helvetet tröstar ju på sitt sätt
för vad annat göra med ilskan
när handlingen lysts i bann?
utan ord
mäktar jag inte
jag har länge letat efter dem
orden för vanmakten som följer
av att från sidan bevittna ondskans systematik
aldrig lyckas mer än att avvärja
någon enstaka situation
hur sätter man liksom ord på detta?
är det genom orden vi blir människor?
blir vi då omänniskor
om vi missbrukar orden?
jag tänker mycket på framtiden
både imorgon och många år framåt
på när jag är död
på när jag lever
utan ord
mäktar jag inte
och ordet blev till kött
och vandrade ibland oss
men det finns ett ord för ordlöshet
det enda ord vi aldrig förlorar
som en klipphäll
på vilken vi tillsammans
skall elda
under vår vrede
för vi är ingenting annat
än kärleken till vi
vi är en organism
nu i tid överallt
då nu och sen
andas
djupt
håll huvudet kallt
fötterna varma
så länge det går
så länge du går
så länge tiden går
jupiter går nu om saturnus
på ingång in i vattumannen
ja, det är på tiden!
de gamla krafterna må darra
en gång viskade fascismen
i våra öron
ni är inte starka nog
att stå emot stormen
idag är det vi som viskar
vi är stormen
Jag bad för en tid sedan om era ord för att mina egna hade tagit slut. Det blev en dikt med lånade ord. Till Ingrid Sjöstrand, till alla er andra som lånade mig era ord, tack för att ni hjälper mig, oss att uthärda.