gatinho fofo
bonitinho
pequenino
e filhote
eu vou te amar
todo dia e noite
gatinho fofo
bonitinho
pequenino
e filhote
Dagbok från Braslien XVII: De återuppväckta historiernas stad
I Amazonas växer träden som skulpturer. Än sen om det bara blir fragment? Den här staden är fragment. Vi är här i en vecka. Stephen berättade innan vi for att när han senast var här på 1980-talet var Presidente Figueiredo inte mer än en samling trähus. En del av dem står kvar, men det mesta är nu byggt av murbruk och puts. BR-174 skär rätt igenom regnskogen, från Manaus till Boa Vista. Om inte vägen hade dragits just här, skulle Presidente Figueiredo inte existerat.
Read moreDagbok från Brasilien XVI: Om det kategoriska mordet
En mening har satt sig i mig: De är jägarna och vi här nere är djuren. En av de mest formativa böckerna jag läste i min barndom var en roman av Jurij Rytcheu, När valarna försvinner. Rytcheu föddes i en tjuktjisk fångstmannafamilj, och boken bygger på tjuktisk historietradition. Men den är också en berättelse om ett samhälles ekologiska fall. Den punkt efter vilket inget återvändande finns inträffar när människorna, i strid med äldre tiders tabun, börjar jaga de valar med vilka de spårar ett gemensamt ursprung.
Read moreDagbok från Brasilien XV: Fem dagar i Brasilien
Fem dagar efter min dämpade bilresa genom Brasilias bägge flygplansvingar undertecknas dekretet. Presidenten står omgiven av stabsmedlemmar som gör arminha, formar tummen och pekfingret till en pistol. Alla ler, en dag att fira. Dekret 9.784 om rätten att bära vapen. Dagarna går här, en efter en. 403, 404, 405 …
Read moreDagbok från Brasilien XIV: Jag undrar om vi ens vet hur man håller fast
Det är de där situationerna. Mitt seminarium är precis slut. Min hud är vrängd ut och in. J frågar om jag vill gå ut och ta ett glas. Och jag vill. Men ännu mer vill jag hem. Han säger: ”ok, jag kör dig.” På väg ut genom universitetsbyggnaden känner jag en svag doft av marijuana. Jag frågar J, lite skämtsamt: ”Känner du också lukten av marijuana? De har ju helt rätt om universitetet.” Han förstår inte skämtet och jag driver det inte vidare. Vi går till hans bil. Min hud är vrängd ut och in. Jag sitter bredvid J i bilen och tänker att han ser slut ut. Jag har inte känt honom så länge och har inte riktigt koll på hans register. Ändå gör det mig ont att se honom sådan här. ”Jag tror jag måste härifrån,” säger han. ”Jag håller på att gå ner mig i den här politiska situationen. Jag tror jag måste stänga av facebook.” Han är ändå en av dem som sitter tryggt. Om nu någon kan sitta tryggt i rådande läge.
Read more