Det är 2014 och jag är på en churrascaria i Göteborg. På en storbildsskärm pågår åttondelsfinalen i fotbolls-VM. Chile och Brasilien möts. Det är första gången jag är här. Här finns ingen samba, inga paljetter. Jag tänker: Det brukar alltid vara samba och paljetter när Brasilien ska säljas in till en svensk publik. Men lukten av carne får mig att minnas. Vi sitter vid ett bord, det är jag och Glauko, hans son, två väninnor till honom. São chilenas, as amigas. Brasil ganha por penaltis. Jag får en svårkontrollerbar lust att berätta mitt livs historia.
Läs merSextio år sedan marschen till Washington
Idag är det sextio år sedan marschen till Washington, där Martin Luther King höll sitt berömda tal framför Lincoln Memorial. Jag skulle ha talat vid ett evenemang på Martin Luther Kings plan i Uppsala, men blev sjuk och fick nöja mig med att spela in talet. Här är vad jag sade.
Läs mer#ViAngerInte – Lista på ställningstaganden
Vad som följer nedan är en lista på i nuläget 77 berörda verksamheter, fackförbund, organisationer samt kommuner och regioner som tagit offentligt avstånd från en angiverilag. Jag kommer att uppdatera listan kontinuerligt. Känner du till något som borde finnas på listan men inte är där, tipsa mig gärna via kontaktformuläret. Länka gärna till listan eller kopiera dess innehåll, den behöver spridas. Vad den visar är att kritiken är inte isolerad, inte heller löftet om att vägra lyda. Den som säger #ViAngerInte ska känna styrkan i att inte stå ensam.
Läs merVarför skulle smugglarna agera annorlunda?
Mitt förmodligen bisarraste sommarjobb var när jag för drygt tio år sedan var föreläsare på en kryssningsbåt med rutten Dover – Nordkap. Rederiet var norskt, besättningen huvudsakligen från Filippinerna och Thailand, passagerarna till sin majoritet brittiska pensionärer. Som del av underhållningspersonalen hade jag tillgång till alla passagerarnas ytor, och mellan mina föreläsningspass förväntades jag också konversera dem. Men jag hade stränga instruktioner om att aldrig prata politik.
Läs mer#ViAngerInte
Kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Det innebär att myndigheter som en person kan komma i kontakt med får ett ansvar för att säkerställa personens lagliga rätt att vistas i Sverige (Tidöavtalet s. 33).
Ovanstående är den formulering i Tidöavtalet som förklarar att offentliganställda ska tvingas ange papperslösa invånare. Flera berörda professioner – vårdpersonal, lärare, bibliotekarier – har reagerat starkt och med rätta. För vi måste vara klara över en sak: frågan handlar inte nödvändigtvis om hur öppna eller stängda Sveriges gränser ska vara. Inte handlar den heller om höger- eller vänsterpolitik. Vad som står på spel är yrkesetik, offentliga verksamheters integritet och försvaret av en fungerande rättsstat.
Läs mer