Jag är tillfälligt i Sverige, och följer nyheterna härifrån. En mindre demonstration hölls i Brasília för demokrati och till minne av diktaturens offer på Eixão, den stora genomfartsled som löper genom plano pilotos bostadsvingar. Enligt Correio Braziliense samlades mellan 200 (militärpolisens uppgifter) och 500 (demonstranternas uppgifter) personer. Jag tänker att en federal huvudstad borde ha samlat så många mer i denna kritiska stund.
Men Brasília är Brasília. Som poeten Nicolas Behr säger: Brasilia är alla tiders bäst planerade misslyckande. Idag, mycket långt från den egalitära oas Oscar Niemeyer drömde om.
Jag ser den video presidentpalatset skickat ut från sitt officiella konto på WhatsApp på årsdagen av militärkuppen. En knappt två minuter lång film: närbild av en allvarlig något äldre man som till ödesmättad musik berättar om den tid av rädsla när kommunisterna fick själva stjärnorna att slockna, liksom blommorna att försvinna från skogsdungarna. Men militärmakten gick in och skingrade mörkret. ”Militären räddade oss! Militären räddade oss! Det finns inget sätt att förneka. Allt detta skedde på en vanlig dag, en 31 mars. Man kan inte förändra historien.”
I videons sista sekunder förkunnar en annan, ansiktslös röst: ”Militären vill varken ha applåder eller hyllningar. Militären utför bara sin uppgift.”
Det är historierevisionistisk propaganda. Ren, osminkad, som inte låtsas vara någonting annat än propaganda. I slutet av filmen byts den ödesmättade musiken till tonerna av den nationalsång i marschtakt min dotter varje måndag måste sjunga i skolan. Jag älskar detta land och har börjat drömma om ett liv här, samtidigt som förutsättningarna för det går sönder omkring mig.
Ingenting sker ogenomtänkt. Den sittande presidenten har rasat i popularitet snabbare än någon annan folkvald president i Brasiliens historia. Hans vice och flera av hans ministrar är generaler. Om tre och ett halvt år ska det åter hållas val. Lula lär aldrig släppas ur fängelset, och även om så skulle ske är han gammal och börjar blir bruten. Men om vänstern seglar upp med en ny kandidat som ens så mycket som närmar sig den symboliska kraft Lula hade, en ny kandidat som kan utmana den auktoritära högern, då måste marken vara noga förberedd. Finns det minsta risk att högern förlorar om tre och ett halvt år, kommer det sannolikt inte att bli några val alls. Och igen kommer det att heta: Militären utför bara sin uppgift.