Det var mors dag igår. För snart tio år sedan blev jag själv mor. För fyra år sedan blev jag mor igen, den gången liksom på omvägar. För snart två år sedan dog min egen mor. Hon glömde mig mot slutet, mor. Och någon egentlig mamma hade hon kanske inte varit på länge.

På taket till en vattencistern i Zona Norte i mångmiljonstaden Rio de Janeiro har en stor lysande Davidsstjärna rests. Cisternen ligger i det som sedan två år tillbaka, av den kriminella organisationen Terceiro Comando Puro, fått namnet Complexo de Israel. Mitt under pandemin stängde drogkartellen av samtliga infarter till fem angränsande stadsdelar och förklarade ett område med över 130 000 invånare som sitt territorium.

Det är i sig inte nytt. Men vad som utmärker Complexo de Israel är inte bara storleken på det område Terceiro Comando Puro tar i anspråk, utan också hur de förstår sig själva som den ”levande gudens armé” inbegripna i ett heligt krig.

Det blev vinter igen.

När jag går upp på morgonen yr snön över hustaken. Igår när jag kom till ateljén låg det en nyvaknad getingdrottning på golvet. Jag dödar ogärna djur, men med just getingar saknar jag all sentimentalitet. Skälet är enkelt: en i min närmaste familj har svår allergi. Mellan getingarna och min familj råder därför fiendskap, och jag har tagit på mig rollen som getingdödare. Det är mig de andra ropar på när en geting kommer in i huset.