2015 var fantastisk. 2015 var stort. 2015 var vackert. Kan vi slå fast det en gång för alla? Idag talas nästan enbart om 2015 som vore det närmast ett skällsord. Gång på gång upprepas det att vi aldrig ska tillbaka dit. Afghanistan har fallit till talibanerna, Migrationsverket har stoppat alla utvisningar till det krigshärjade landet och statsminister Stefan Lövfen tar tillfället i akt att försäkra att vi aldrig, verkligen aldrig, ska hamna i 2015 igen. Som om krisen vore vår, snarare än de flyendes. 2015 behöver aldrig förklaras, varningen anses given. Bilden av 2015 som hotande systemkollaps är vad som sex år senare fortsätter att legitimera underminerandet av asylrätten.
Läs merMedan din varg inte kommer / Enquanto seu lobo não vem
Jag tänker kring närhet och avstånd, kring vad som händer när kriget letar sig in inte bara i livesändningarna utan också in i själva liven, när det sitter vid köksbordet i vissa hem medan grannarna fortsätter att leva sina liv som om ingenting händer, ingenting någonsin händer och allting är precis som vanligt.
Läs merMellanrum: II
Javid, jag minns första gången vi träffades. Du satt i läsfåtöljen i min ateljé och drack te och du hade ännu inte fyllt arton år. Jag bjöd dig på bullar som du tackade nej till. Och du gav mig din asylutredning att läsa. Jag har läst den utan och innan, flera gånger. Jag vet allt om det ”ordnade mottagande” du talar om, som gjorde att de kunde ge dig avslag medan du ännu var ett barn. Och jag vet att det som hänt dig, det har också hänt andra.
Läs mer