Den stavelse jag tycker bäst om på persiska är حا. Eller så kanske det är جا ,خا eller چا. Så lika varandra, kommer jag någonsin att lära mig skilja dem åt utan att behöva tänka en lång stund? Ställ omedelbart före alef, och bokstaven خ, ح, ج eller چ blir en svan som simmar på papperets vatten. Prickarna är nykläckta ungar, jag föreställer mig dem med grått luddigt fjun, små svarta näbbar. Skriver jag خا har en av svanens ungar krupit upp att vila på dess rygg. Mina självstudier går trögt. I fåglar som simmar på vatten försöker jag lära mig att se en ordbild.
Läs merBrasíliatriptyk
När jag hör att någon ska åka till Brasilien, brukar jag alltid säga: Har du chansen, besök Brasília! Men ingen brukar följa min uppmaning. Européer som åker till Brasilien besöker vanligtvis Rio eller Salvador, ibland Manaus, ibland också Porto Alegre. Men inte, om de inte kommer i egenskap av diplomater, Brasília. Också brasilianska vänner har sagt till mig: Vad ska du i Brasília att göra? Brasília är ingenting. Och ändå har Brasília upptagit mig på så många olika sätt de senaste åren. Denna stad som fortfarande tycks vänta på den människa som den utlovades. Denna stad som byggdes utan plats för råttor, men dit råttorna ändå genast flyttade – mycket stora, sa Clarice Lispector att de var.
Läs merBananmonstret
Hade vi den gången kunnat föreställa oss att krigarpresidenten George W. Bush, knappa tjugo år efter att han deklarerade det eviga kriget, i ett nytt världsläge skulle framstå som demokratiskt sinnad och resonabel? I en kommentar till stormningen av Kapitolium i Washington, uttrycker Bush sin förfäran: Detta är hur valresultat ifrågasätts i en bananrepublik – inte vår demokratiska republik, säger han. Och inte är han särskilt originell i sin kritik. Ända sedan Trump tillträdde, har ordet bananrepublik dykt upp titt som tätt för att beskriva det urspårade i det nya USA som nu träder fram. Så låt oss dra oss till minnes vad ordet faktiskt betyder.
Läs mer