Artikel 14 har gjort ett vackert nummer om engagemang efter ett år av Tidöstyret. Mitt bidrag till numret ligger uppe på näten, om medborgarskap, angiverilag och vikten av att hålla liv i ett engagemang:
Vi bör ge akt på orden. Den tyskjudiske filologen Victor Klemperer, som när han berövades tillgång till arkiv och bibliotek istället gjorde nazisternas språk till sitt studieobjekt, talade om hur vissa ord var som mycket små arsenikdoser: ”de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan, men efter ett tag verkar giftet ändå”. Under de senaste månaderna har jag varit djupt engagerad mot angiverilagen. Inte för att det är den enda fråga som är viktig att mobilisera kring, men för att just frågan om angiverilagen som få andra kan tydliggöra vad som står på spel i migrationspolitiken. Med det menar jag att frågan är större än att den handlar om hur öppna eller stängda gränserna ska vara för människor som söker ett levbart liv i Sverige. Vad som ställs på sin spets är själva relationen mellan stat och medborgare. Fortsätt läsa här.