Du måste vara så försiktig på jobbet, sa jag till honom. Han svarade: Vi har handskar. När han precis hade blivit antagen till Vård- och omsorgprogrammet på Komvux, såg jag till att han fick träffa en gammal vän som arbetat många år som undersköterska. Vi satt på en uteservering i Göteborg, det var ännu sommar, min vän la handen på hans arm och sa: Underskatta aldrig det här. Kroppskontakt. Och så gick han på om hudens lugnande effekt, vikten av att inte rädas närhet.

Jag tror på helvetet. Envist, bortom förnuft, bortom rim och reson tror jag på helvetet. Tro är kanske mer än någonting annat en fråga om att vilja. Och jag vet inget annat sätt att hantera min ilska just nu än att tro på helvetet. På tröskeln mellan Turkiet och Europa samlas människor i tusenden. Deras önskan om ett liv i fred och trygghet har gjorts till en bricka i det storpolitiska maktspelet. Bulgarien och Grekland kallar trupper till gränsen, tårgas och chockgranater skjuts mot barnfamiljer, Sverige förklarar sig redo att skicka gränsförstärkning om Grekland bara ber. Hur länge kommer det att dröja innan Europa skjuter skarpt mot människor vid dess gränser?