De säger nu att vi sitter i samma båt. De har redan hunnit upprepa det till leda. Igen och igen och igen. Jag säger: de vet ingenting.
Eller, de vill inte veta. Vilket är värre.
Ombord på Titanic fanns drygt 2 200 människor. Livbåtarna rymde inte fler än knappt 1 200.
Fartyget betyder ingenting. Det enda som betyder något är vem som släpps fram till livbåtarna. På Titanic prioriterades kvinnor och barn. Men också klass. Av kvinnorna i första klass överlevde 97 %. Av kvinnorna i tredje klass drunknade mer än hälften. Fem av sex barn i första och andra klass överlevde. I tredje klass drunknade 66 % av barnen.
Offren fanns i alla grupper. Men vissa fick i alla fall en hygglig chans.
När de globala gränserna stängs även för dem som vant sig vid att kunna ta en weekend i Paris, en charter till Malaga, en liten musikal- och shoppingrunda till London, först då börjar vi höra det: vi sitter i samma båt. När rädslan börjar krypa även i det globala nords medelklass, börjar denna klass inbilla sig att den vet vad verklig rädsla vill säga. Att den vet någonting om sjönöd. Om båtar. Och om förlisningar.
En klass som haft andrum ett tag nu.
För vissa är insatsen högre än för andra. Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik varnar för att flera tusen människor i Sverige riskerar att bli av med sina uppehållstillstånd i pandemins kölvatten. Det är människor vars uppehållstillstånd är knutna till arbete eller inkomst. Men arbeten och inkomster går nu förlorade. Det finns inte någonting i lagstiftningen som tar hänsyn till den här situationen, säger Ribbenvik. Frågan har, säger han också, lyfts med regeringen.
En del av dem Ribbenvik talar om kom redan från början för att arbeta. I många fall har de hunnit bygga upp liv för sig och sina familjer här som nu riskerar att tillintetgöras. Andra har arbetstillstånd efter att ha fått avslag på asylansökan. Ställda inför beviskrav som inte sällan hade kunnat vara uttänkta av Kafka själv, har många fått hela sina vittnesmål avfärdade av Migrationsverket. Standardformuleringen – jag har läst den många gånger – lyder: Då du inte kunnat göra din berättelse sannolik kommer den inte att ligga till grund för vår bedömning av din rätt till skydd. Dessa som får avslag, om de i sin ägo har ett pass godkänt av Migrationsverket och turen att ha hittat en anställning kan de göra ett ”spårbyte”. De ansöker om uppehållstillstånd baserat på arbete.
De sökte skydd. De möttes av ett Är du lönsam, lille vän?
Under flera år har rätten att stanna i Sverige knutits allt hårdare till din plats på arbetsmarknaden. Nya gymnasielagen är det enskilt mest perversa uttrycket för hur detta också är en förskjutning av asylrätten. En lag som stiftades uttryckligen för att kompensera tusentals minderåriga asylsökanden för asylsystemets haveri 2015. En lag vars själva existens alltså erkänner systemets misslyckande. Ändå knyts de nu unga vuxnas rätt att kompenseras för detta misslyckande till deras förmåga att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Och detta måste de göra bättre än vad de flesta svenskfödda ungdomar klarar av.
Vad händer nu med deras uppehållstillstånd? Pandemins tid är också varslens tid. Svenska regeringen varnar för massarbetslöshet. Sex månader efter avlagd examen måste gymnasielagens ungdomar, enligt Migrationsverket, ha en tillsvidareanställning. Och nej, den sex månaders provanställning som vanligtvis föregår en tillsvidareanställning godkänns inte. Lyckas de inte med detta blir det utvisning. Mycket unga människor som levt fem år eller mer i Sverige, och som inte ens var vuxna när de kom.
Är du lönsam, lille vän?
Om vi ändå kunde vara överens om detta: I en extraordinär situation måste vi som bor här agera som ett samhälle – oavsett uppehållstillstånd, personnummer och eventuellt pass. Och att agera som ett samhälle innebär att vi går igenom detta tillsammans, med omsorg om varandras ryggar. Det låter sig inte göras utan trygghet i att vi bor här på samma villkor. Och att ingen av oss riskerar bli deporterad till en krigszon för att pandemin berövat oss jobbet.
Migrationsverket, den ansvariga myndigheten, ser i alla fall del av problemet. Men den ansvarige ministern, Morgan Johansson, låter via sin pressekreterare hälsa att det inte finns några planer på att se över lagstiftningen gällande uppehållstillstånd kopplade till arbete.
Från de mest skilda håll har vi de senaste veckorna fått höra att vi sitter i samma båt. Från höger till vänster. Från supermakters vettvilliga statschefer till respekterade svenska kulturskribenter.
Det är en liknelse som klingar falskt.
Det är skillnad på båtar och båtar. Att sitta i samma fartyg betyder ingenting. Det enda som betyder något är livbåtarna.
