Det är 2014 och jag är på en churrascaria i Göteborg. På en storbildsskärm pågår åttondelsfinalen i fotbolls-VM. Chile och Brasilien möts. Det är första gången jag är här. Här finns ingen samba, inga paljetter. Jag tänker: Det brukar alltid vara samba och paljetter när Brasilien ska säljas in till en svensk publik. Men lukten av carne får mig att minnas. Vi sitter vid ett bord, det är jag och Glauko, hans son, två väninnor till honom. São chilenas, as amigas. Brasil ganha por penaltis. Jag får en svårkontrollerbar lust att berätta mitt livs historia.