Personalen trodde att problemet var att hon pratade portugisiska med dem. Jag sa: Jag förstår inte heller vad hon säger. Bara enstaka ord. Ibland en halv mening. Innan mamma förlorade talet var jag rädd för den dag när hon skulle tappa svenskan. Sedan förlorade hon förmågan att göra sig förstådd på bägge språken. Då insåg jag att på detta är personalen proffs: att ta hand om den som tappat orden. Inte helt olikt från när min dotter en gång inskolades på dagis, så liten att hon inte kunde verbalisera vad hon kände.