”Minitrue” var i Orwells dystopiska fantasi 1984 namnet på ministeriet för propaganda, historierevisionism, kultur och underhållning. Det skulle också kunna vara namnet på hela den Brasilianska regeringen. Här finns alla komponenter: propagandan, historierevisionismen, underhållningen … kultur? Tja, man kan inte få allt. Historien, sa Marx, upprepar sig. Första gången inträffar den som tragedi, andra gången som fars. Och föreställningen bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Det är som att träda in i ett spegelhus av förvridna ytor. Inte gott att veta vad som kommer att reflekteras och i vilken form. Inte gott att hålla sjösjukan borta.
Read moreDagbok från Brasilien VII: Dagen efter
Jag är tillfälligt i Sverige, och följer nyheterna härifrån. En mindre demonstration hölls i Brasília för demokrati och till minne av diktaturens offer på Eixão, den stora genomfartsled som löper genom plano pilotos bostadsvingar. Enligt Correio Braziliense samlades mellan 200 (militärpolisens uppgifter) och 500 (demonstranternas uppgifter) personer. Jag tänker att en federal huvudstad borde ha samlat så många mer i denna kritiska stund. Men Brasília är Brasília. Som poeten Nicolas Behr säger: Brasilia är alla tiders bäst planerade misslyckande. Idag, mycket långt från den egalitära oas Oscar Niemeyer drömde om.
Read moreDagbok från Brasilien VI: 1964 nunca mais!
För 55 år sedan idag inledde militären den kupp som avsatte president Jango eller, som han egentligen hette, João Goulart. Det som skedde den 31 mars 1964 var början på en drygt två decennier lång period av censur, undantagstillstånd och politiska försvinnanden sanktionerade från högsta ort. För vissa förblir det den ärorika revolution som frälste landet från den röda faran. Fram till 2010 var datumet inskrivet i militärmaktens officiella kalender, och högtidlighölls varje år.
Read moreDagbok från Brasilien V: Katterna nedanför mitt fönster
Vad ska jag skriva? Världen överväldigar mig. Jag tänkte jag skulle skriva dagbok härifrån, försöka förklara för mig själv, för andra, något litet om vad det är som händer, om vad jag tror händer, om rädslan och om hoppet. Men händelserna överväldigar mig. I natt bråkade katterna utanför vårt fönster. Något slags konfrontation, och sedan, bara en ensam katt kvar som skrek. Skriken kom stötvis, under vad som kändes som en evighet. Jag vet inte varför den skrek, om det var ett skrik av varning till andra katter eller om den skrek av förtvivlan eller smärta. Men skriket var så likt ett mänskligt spädbarns att jag var tvungen att gå till fönstret och försäkra mig om att det verkligen var en katts.
Read moreDagbok från Brasilien IV: Republiken Gilead och Republiken Bolsonaro
I Margaret Atwoods The Handmaids Tale är det kontantlösa samhället det som möjliggör kvinnornas totala underkastelse. När möjligheten att betala är knuten till det personliga kortet – och bara till det – kan regimen på en och samma dag förbjuda kvinnor att lönearbeta och frysa alla deras tillgångar. Det är noga uträknat; hade yrkesförbudet inte sammanfallit med att betalkorten blev oanvändbara hade man riskerat en massflykt av kvinnor.
Read more